För några år sedan lät devisen ”mat som medicin” som rent flum. Sedan kom vågen då många av oss upptäckte de revolutionerande hälsoförbättringarna man kunde uppleva med förändrad kost. Men nu har ett nytt problem dykt upp – nu går istället många går runt med en ständig ångest över vad som är rätt eller fel att äta. Känslor som för många har blivit ännu mer förknippad med mat än tidigare är skuld, skam, förvirring och i hemlighet kanske även självförakt.
Under ett par veckor har jag slagit av på takten lite och tagit mig tid att fundera över förändringar inför framtiden. När jag väl kom ned i varv så infann sig känslan att jag kanske egentligen inte vill göra några stora förändringar. Istället har jag insett att jag behöver stärka den inriktning i mitt arbete som jag brinner för alla starkast: det holisktiska perspektivet på hälsa. Att jag vill arbeta mer med att hjälpa människor att förändra relationen till bra mat och att komma i kontakt med kroppens intuition kring hälsa och välmående.
Här kommer nu därför en text med mina tankar som väckts ur mitt aktuella arbete med klienter och grupper och genom observation av vad som just nu händer i media, vetenskap, på bloggar och hur det landar hos människor. Om du som läser det här har frågor, tankar eller feedback på det här ämnet så vore jag jätteglad om du delar med dig i kommentarer. Till exempel: vilken typ av hjälp tror du människor behöver vad gäller relationen till mat och sund intuition kring hälsa och kost?
”…på lång sikt är begränsande perspektiv på kost oftast inte alls ett särskilt bra sätt att förhålla sig till mat på…”
Nya dieter och kostprogram fortsätter att dyka upp med extrema begränsningar av olika slag. FODMAP, ketogen kost, periodisk fasta, AIP, raw vegankost o.s.v. Varför? Jo, för att man går ned i vikt, förändrar klimat i mage/tarm, dämpar inflammation, till och med läker sjukdomar o.s.v. och mår bättre av att äta annorlunda – under en period. Perioden kan vara kort eller lång men för att uppnå stabil grundhälsa behöver vi läka orsaken till de obalanser vi upplever. Annars fortsätter obalanserna att poppa upp. Att läka orsaken till obalanser gör vi inte alltid med kostens hjälp, även om förändrad kost absolut kan utgöra en nödvändig bit av vägen.
För några år sedan lät devisen ”mat som medicin” som rent flum. Sedan kom vågen då många av oss upptäckte de revolutionerande hälsoförbättringarna man kunde uppleva med förändrad kost. Men nu har ett nytt problem dykt upp – nu går istället många går runt med en ständig ångest över vad som är rätt eller fel att äta. Känslor som för många har blivit ännu mer förknippad med mat än tidigare är skuld, skam, förvirring och till och med självförakt.
De flesta nya kostprogram och dieter fungerar under en tid. Kanske en längre tid som några år till och med. Men på lång sikt är begränsande perspektiv på kost oftast inte alls ett särskilt bra sätt att förhålla sig till mat på, varken emotionellt och mentalt eller fysiskt. Ja, jag pratar även om de nyaste kostråden som t.ex. antiinflammatorisk kost och liknande som jag själv har skrivit om och ger råd efter.
Vi behöver oftast anamma ett större perspektiv när vi samarbetar med kroppen för att uppnå balans. Vi kan som exempel börja relatera till kroppen mer ärligt som något levande, föränderligt och egentligen ganska obegripligt för det logiska sinnet – och sluta behandla den som en mekanisk robot som saknar sin manual. Vi hamnar ofta mer rätt när vi inser att det inte finns någon exakt manual utan att vägen till hälsa är mycket mer komplex – eller enkel – beroende på hur man ser det.
”Den första tiden efter att vi har bytt kost så fungerar den…”
Att tänka att ”mat är medicin” kan faktiskt ge ett felaktigt perspektiv att kroppen likt en robot/maskin snabbt kan repareras och ”botas” bara vi hittar rätt botemedel. De kemiska receptbelagda pillren byter vi mot särskild mat och kosttillskott men perspektivet på kroppen och läkande kanske inte har förändrats?
Rätt kost är bara ett hjälpmedel, en komponent som är ett sätt att hedra kroppens behov. Man kommer tillexempel inte undan att hantera långvarig stress genom att äta bra under en period. Oavsett hur extrem kosten är. Men, man kan absolut i processen av att äta rätt kost komma ned i varv och komma i kontakt med kroppen, vilket leder till att vi lättare tar itu med stress och andra obalanser i vardagen.
Ett problem med att äta en begränsande och oflexibel kosthållning under lång tid är faktiskt att kroppen anpassar sig. Den första tiden efter att vi har bytt kost så fungerar den – vi mår bättre. Men många av oss delar erfarenheten att sedan smyger sig gamla symtom på oss igen. Vi börjar då justera och provar kanske nya kostinriktningar; som i sin tur erbjuder en förbättring under en period för att sedan inte verka ha effekt längre osv. När vi har hållit på så här ett tag så börjar vi undra ”vad är det för fel på mig?” ”varför fungerar den här kosten på andra och inte på mig?”
Att äta efter ett visst program kan under en period upplevas som att man har återfått kontrollen och att man har uppnått stabilitet. Tyvärr handlar det oftast om en falsk känsla av kontroll som många gånger istället leder till en ännu sämre kontakt med sin kropp och sina känslor eftersom att man förlitar sig på tabeller och system istället för sin magkänsla och sin subjektiva upplevelse av vad egentligt välbefinnande är.
Det är inte fel att äta på ett visst sätt för att hjälpa kroppen uppnå balans men det är lika viktigt att samtidigt öka kroppsmedvetenheten, att komma i kontakt med sina känslor kring mat, energi, sin kropp och livet.
”…relationen till mat och till den egna kroppen lika viktiga att förändra.”
Låter det som att jag motsäger mig själv i min yrkesroll som kostrådgivare som håller onlineprogram med ren och läkande mat? De som har läst mina texter tidigare på bloggen och som genomfört programmet vet att jag har ett holistiskt perspektiv i min hälsorådgivning. Det innebär att kost är ett sätt att förbättra hälsan men att det inte är det enda steget som är nödvändigt att ta.
För de allra flesta är relationen till mat och till den egna kroppen lika viktiga att förändra. Kanske även andra obalanser/problem som rubbar sinnesfriden och upplevelsen av att vara tillfreds med sig själv och livet. Det är avgörande att vi hittar en tillåtande, förlåtande och accepterande attityd i vårt läkande eller på vägen mot ökat välmående.
Vissa tolkar att vara ”tillåtande” som att t.ex. hämningslöst äta massor av godis eller semlor, men det är inte så jag menar. Med tillåtande syftar jag på att vi accepterar att vi inte är perfekta, att vi hittar villkorslös tillfredställelse i livet – d.v.s. inte villkorar lyckan och tänker ”jag kan bara vara lycklig/tillfreds om jag är frisk, smal eller när jag uppnår det eller det”. Vägen mot välmående och hälsa handlar alltid om att hitta en acceptans av oss själva så som vi är här och nu, oavsett om vi uppnår 100%-ig hälsa, når vår idelavikt eller inte.
Jag har alltså en tro att det som orsakar i princip alla obalanser (som inte är medfödda) har ett ursprung på ett känslomässigt och mentalt plan. För att en metod med förändrad kost ska fungera långsiktigt så är det nödvändigt att vi i vårt medvetande väljer nya förhållningssätt för att hedra oss själva och den egna kroppen. Jag tycker själv att jag jobbar med helheten på det här sättet i min kostrådgivning och i mina onlinegrupper. I framtiden kommer jag att mer och mer lägga fokus på det.
Vilket klokt inlägg Nilla! Går själv i exakt samma tankar. Har många många år bakom mig med div. besvär, som jag tolkar som kostrelaterade, men tillåter jag mig att vara helt ärlig har jag kanske fått besvären pga tex stress/livsstil, som gjort min kropp mindre tolerant. Så visst behöver jag ta tag i de bitarna också. Framför allt tror jag på att bryta negativa spiraler, som innebär magproblem, intoleranser, allergier, sköldkörtelproblem osv. osv. Frågan är var man ska börja och hur man sen ska fortsätta – inte minst behöver man vara stark nog att gå emot många av sammhällets standardiserade beteenden. ”Problemet” är väl att vi alla är unika och även om jag tror att alla mår bra av att äta enl. dina riktlinjer tror jag att för att läka en riktigt ”trasig/irriterad” mage måste man gå ner på detaljnivå under en viss period. Jag har i alla fall bestämt mig för att göra ett matintoleranstest (kanske är det inte heller exakt vetenskap), men för att så tydligt som möjligt se vad MIN kropp mår bra av, eller framför allt inte mår så bra av och sen undvika den maten. Tänker Ayurveda, fast med hjälp av faktiska mätningar av vad kroppen reagerar på. Men det viktigaste för att lyckas tror jag är pepp och stöd från andra och därför tilltalar dina grupper mig (har inte testat ännu, kanske kommer det om ca. 6 månader, när jag förhoppningsvis ”läkt”. Bara genom att nu verkligen tagit ett beslut känner jag mig extremt peppad och motiverad! Tack för bra recept och bra texter och insikter!
Tusen tack Sara för att du delar dina erfarenheter , tankar och feedback! <3
Instämmer helt, det blir så mycket fokus på kosten och vad som ska undvikas att det skapar en inre stress. Har du sedan flera olika symtom som du försöker åtgärda via kosten så blir det enda du kan äta till slut typ ett salladshuvud. Det är också så att du ska köpa en massa tillskott för att stabilisera kroppen. Vilket dessa kostförespråkare också mer än gärna säljer! Frågan är om dessa strikta kostprogram skapar fler problem än de löser!
Bra tankar Majken! Tack! <3
Jag har också tänkt mycket på det här och har prövat många olika dieter och kvacksalvare. Det som har hjälpt mig bäst är tre saker: ditt program, hårmineralanalys och IMU PROs dyraste test av dold födoämnesallergi. Eftersom jag har en reumatisk sjukdom blir det väldigt tydligt när något fungerar och inte. Sedan kommer det till en nivå när det blir tröttsamt, som att när man inte äter mjölkprotein, gluten och socker så ”får” man t ex ändå inte äta majs och potatis mm. Då börjar man krokna och där kommer den egna intuitionen och magkänslan in. Jag har köpt olika nyttiga saker, ofta samma sak flera gånger, och det står där tills det blir för gammalt. Något får mig att inte äta det och då tror jag att det inte är meningen. Sedan tror jag också att det är viktigt att variera sin kost för att inte irritera mage och tarm och skapa nya allergier och att man måste få njuta av livet som att få dricka lite kaffe eller vin ibland och äta en bit lagrad ost någon gång. Samtidigt betyder ju sömn, frisk luft och vänner mycket.
Exakt – det är mer än bara kosten som är viktigt. Tack Charlotte! <3
Tack Nilla! Du sätter fingret precis på det som jag tampas med. Återigen Tack!
Va bra! Tack för feedback Petra!
Vilken bra och reflekterande text Nilla. Har länge använt mig av recept från din sida och att läsa det här gör mig glad. Jag har blivit ”frisk” från rosacea genom kostförändringar och behandling, dvs kosttillskott, men jag tror att nyckeln har varit att stressa mindre, hitta en balans i vad jag äter och inte. Hur jag äter, när jag äter och hur mitt förhållande till mat det ut. Så kosten är som du är inne på bara en del. Med för strikt kost för länge riskerar man att begränsa sig så till den grad att man slutar umgås med folk, slutar medverka på saker och det är katastrof för välmåendet. Då mår man garanterat sämre. Tack för bra sida!