För några år sedan lät devisen ”mat som medicin” som rent flum. Sedan kom vågen då många av oss upptäckte de revolutionerande hälsoförbättringarna man kunde uppleva med förändrad kost. Men nu har ett nytt problem dykt upp – nu går istället många går runt med …
Vi tar ofta till mat för att uppleva trygghet, tröst, för att bota stress eller som belöning. Att äta känslomässigt gör vi mer ofta än vi ofta kanske är medvetna om. Eftersom att känslomässigt ätande inte fixar våra känslomässiga problem långsiktigt så medför beteendet istället …
Det är flera saker som är viktiga att tänka på när man ska bryta en vana, särskilt när det handlar om att sluta med något som är så beroendeframkallande som t.ex. socker (inkl. snabba kolhydrater). Vanor skapar vi för att vi associerar något positivt med dem. Vi upplever vanorna som belönande och det betyder att vår biokemi är inblandad med en viss balans av “må-bra-hormoner”. När vi tidigare försökt bryta en vana och misslyckats, när vi har “trillat dit igen” med ett destruktivt beteende så är det många av oss som piskar på oss själva med skuldbeläggande negativa tankar. Vi driver på så sätt oss själva djupare in i ett negativt tillstånd där vi ofta tar till ännu mer av den kära ovanan som tröst.
Vi behöver känna belöning, så enkelt är det med det. Om vi inte gör det, utan upplever att vi bara måste “avstå” och “missunna oss” sådant vi tycker om för att uppnå förändring, så kommer vi snabbt vara tillbaka i gamla välbekanta spår. När vi ska ge oss på ett nytt försök att bryta en ovana, denna gång för att lyckas, så kan det därför hjälpa att vara medveten om hur vi själva kan skapa de rätta förutsättningarna så att vi kan lyckas.
Allt som är starkt belönande (socker, alkohol, koffein, nikotin osv.) ger en kraftig aktivering av hjärnans belöningscentrum. Belöningsmolekyler (så som doapmin, och serotonin) utsöndras och vi upplever välbehag, lugn och tillfredsställelse. Om man ofta påverkar hjärnans belöningssystem med centrslstimulernade substanser (inklusive socker, sötningsmedel och koffein) så har hjärnan kanske inte vant sig vid att associera belöning lika starkt med annat som också är positivt. Man har skapat ett “stört” klimat i belöningscentrat i hjärnan och det kan ha upplevts som i princip omöjligt att stå emot triggers till den gamla ovanan. Att då med medvetenhet stötta hjärnan och skapa de rätta förutsättningarna för att lyckas hjälper oss att bryta vanan och behålla den nya livsstilen.
Exempel på aktiviteter och känslor som triggar belöning i hjärnan är kreativitet, fysisk aktivitet, meditation, beröring, social samhörighet, meningsfullhet i livet, tävlingsinstinkt osv. För att avhjälpa sug och att förebygga att “trilla dit” kan man medvetet påverka hjärnan genom att införa mer av sådant som är naturligt belönande. Belöningen som man skulle ha fått av exemplevis sockret som man undviker, blir då inte lika betydelsefull. Att få i sig tillräckligt med näringsämnen och äta rätt är också en förutsättning för en balanserad hjärna. Så när du slutar med en”ovana” så börja samtidigt med att:
Att ställa om hjärnan kan gå snabbt. Att fysiskt sett bli av med ett beroende (på cellnivå) tar faktiskt bara 3 dagar. Att däremot programmera om hjärnan och skapa en ny vana brukar man säga tar ca 21 dagar. För vissa, som kanske har missbrukat socker eller snabba kolhydrater, kan återhämtning till en balanserad produktion av hjärnans må-bra-hormoner ta längre tid. Man har brutit vanan på 21 dagar men att fortsätta stötta hjärnan med rätt förutsättningar är viktigt. Man pratar om beroendepersonligheter och menar oftast personer vars belöningscentrum i hjärnan behöver en hel del stöd och hjälp för att fungera stabilt. Det betyder till exempel att det är extra viktigt för en sådan person att äta på ett blodsockerstabiliserande sätt. Även att undvika eller dra ned på centralstimulerande substanser (inkl. socker, sötningsmedel och koffein) under flera år eller resten av livet.
Egentligen är det inte just 21 dagar som är viktigt, utan upprepningen av en cykel. Hjärnan är programmerad att fungera i 7 dagarscykler och att lära in nya principer på ett visst sätt. När man upprepar en vana under tre veckor innebär det att man sätter en ny rutin som sedan kan (om man tillåter) gå per automatik. Genom att upprepa till exempel ett kostprogram med vissa nya rutiner under tre veckor så visar man för sig själv och för sitt undermedvetna att de nya vanorna inte är tillfälligheter.
Även fasta rutiner och emotionellt stärkande arbete, under och efter perioden, kan vara nödvändigt för att lyckas. Helhetsbilden av hur livet ser ut spelar då ännu större roll. Att bryta en vana på 21 dagar fungerar för alla, för att upprätthålla den nya vanan behöver den vara belönande eller ha ersatts med något annat som är belönande på ett positivt sätt. Du behöver uppleva att den nya kosten eller vanan verkligen ger dig något. Oavsett så blir det aldrig så enkelt som att bara avstå från något. Man kommer helt enkelt inte undan att satsa på sig själv och unna sig mer hälsa… och det kan man ju välja att se som en välsignelse, eller hur?!
Se till att du först tar en ärligt titt på dig själv och varför du tidigare har misslyckats. Förlåt dig själv. Se också till att du har det stöd du nu behöver och att du har rätt förutsättningar för att lyckas. Vissa klarar sig inte utan professionellt stöd och det är ingen skam i det, tvärt om. Att du väljer att ta den hjälp du behöver är ett sätt att unna sig, stärka sig och att verkligen värdera sig själv högt!
Mina tjänsterJag hjälper klienter med både förbättrad kost, självbild och självkänsla. Som klient överlämnar du dig åt en förändring av hur du relaterar till dig själv och även mat eller hälsa. När du börjar där, innebär det automatiskt positiva förändringar inom fler områden av livet. Du behöver inte veta själv vilken förändring som du behöver börja med när vi ses första gången. Det tar vi reda på gemensamt direkt när vi ses. Läs mer…
